fredag 21 augusti 2009

Kaffe och choklad på en parkbänk


Parkbänken som var ämnad för oss var upptagen. Där satt en ensam man i kostym. Kanske hade aktiekursen spelat honom ett spratt eller kanske hade hans kärlek lämnat honom eller kanske satt han bara och såg ut över Årstaviken. Hur som helst så var parkbänken upptagen.

Vår parkbänk hittade vi några hundra meter längre fram. Under promenaden hade vi fortsatt vårt samtal. Ett samtal som börjat via e-post och sen via telefon under hela den tiden (nästan en timme) som vi försökte hitta varandra under de broar som knyter ihop Södermalm med andra sidan vattnet.

Ibland blir man faschinerad av nya människor man träffar. I vårt fall var det hennes faschination som lett oss till varandra, men när vi skiljdes åt vid hennes gata långt senare på kvällen så var jag tveklöst minst lika faschinerad. Jag kände att "här är en person som jag verkligen respekterar och det beror inte på att hon är några år äldre". Den här kvinnan har ett utseende som både är vackert och neutralt. När hon skrattar är hon oemotståndlig. Hon pratar som andra skriver och hon skriver också. Det var hennes berättelse som fångade mitt intresse, men det är hennes "nu" och hennes morgondag som faschinerar mig mest. Hon har både styrka och nyfikenhet som vill ta mer och mer plats i hennes fulla schema.

Vi pratar om mycket. Hon berättar, vi resonerar, söker. Hon får mig att berätta mer om mina tankar än jag brukar och jag känner mig både glad och lite osäker. Jag märker att jag själv söker en del svar och själv har en del vägval som jag inte gjort. Flera nya frågor dyker upp i mitt huvud och jag tänker att jag vill sitta här och prata tills jag inte orkar längre. Jag får läsa något hon skrivit. Det känns mäktigt. Jag läser och märker att det är som om hon pratar och när jag läst klart känns det inte ens som jag har några frågor. Jag förstår. Men jag får andra frågor. Frågor som jag ska ställa till mig själv.

Mycket av vår dialog handlar om valet man har. Att våga välja. Våga välja bort. Du har alltid ett val och väljer du inte, väljer någon annan åt dig. Hon berättar att om de hon träffar och hon berättar att hon träffat någon som jag. Som ger tantramassage. Jag blir direkt nyfiken och glad. Vill veta mer om honom och vad som driver honom. Kanske en person som jag kan prata med. Men när hon berättar förstår jag att han inte är som jag. Jag blir nästan ledsen över det.

Vi sitter där och hon har tagit med sig kaffe och små goda chokladbitar.

När jag åker hem tänker jag att jag fått en ny vän. En vän som jag träffat i dialogen och där dialogen alltid kommer att vara det viktiga. Det känns väldigt bra.

Tantra är bara ett begrepp som många har olika tolkningar på. För mig blir det mer och mer en dialog. Att lyssna och tala, att känna och beröra.

Ha en trevlig helg!

TB

1 kommentarer:

Lionesse sa...

Lyssna och tala, känna och beröra.. det är ju det som är livet!
Kram