Åtrå utan kärlek - Går det att vara tom i knoppen och bara låta njutningen träffa kroppen?

Häromdagen träffade jag henne. Igen. Vi träffades innan jul som helt vanliga människor. På ett café. Jag minns att jag satt där och väntade. Bredvid mig satt en man och en kvinna. Av deras samtal var det lätt att förstå att de var på dejt. Deras första. Hon pratade mycket. Kanske var hon nervös. Han försökte styra samtalet, men hon hade fastnat i en lång utläggning om sitt arbete. Minns att jag tänkte att just arbete är rätt ointressant. I alla fall på första dejten.

I Spanien där jag tillbringat helgerna, där frågar man sällan om arbete. Istället frågar man om hur familjen mår. Jag var på en fest, där jag inte kände så många och blev presenterad för ett otal antal ansikten. Alla frågade artigt hur jag mådde och sen hur min familj mådde. Efter ett tag kom jag in i jargongen och det kändes som alla inledda samtal faktiskt fick substans.

Nåväl, åter till här om dagen. Det här är ett utdrag ur brevet (mail, men det låter mer romantiskt med brev eller hur? Man får den där bilden av handskrivet, igenklistrat och kanske t o m med ett sigill...), fick jag igår. Dagen efter.

Du är speciell du!

Tack så mycket för en otroligt givande kväll! Det var så många tankar och känslor som snurrade runt. Det var verkligen en övning, en svår sådan. Men du har gåvan, och du fick mig att känna mig trygg och som om allt handlade om mig. Jag fick anstränga mig men sen bestämde jag mig för att inte bry mig om dig, om du förstår vad jag menar. Att bara ta emot...

Jag ville vid några tillfällen slänga ut dig, och det säger jag inte för att det inte var skönt, utan för att poängtera hur svårt det var för mig i vissa stunder, lite panikkänslor. DU var jättebra!

JAG VET att denna massage var just för mer passiv njutning, men jag tänker högt och analyserar mig själv och tänker att jag behöver kanske känna mig åtrådd för att tända, behöver bli tagen bestämt... Jag är så fruktansvärt dominant själv i de flesta situationer så just för att kunna njuta kanske jag behöver bli dominerad. Min prestationsångest hindrar att jag själv tar den rollen tror jag...Behöver liksom bli tvingad till underkastelse för att kunna ge mig hän... Tror du jag har nån rim och reson i mina tankar???

Jag gillar att prata med dig! Hoppas dock att du får mer plats nästa gång vi ses! Även om jag inte kan återgälda på samma sätt... Ha en underbar helg med många njutningar!

puss o kram

Den här tjejen är en oerhört varm tjej. Hennes hem var ett riktigt hem. Ni vet. Inte så där ursäktande möblerat. Utan med omsorg, med färger, tavlor, fotografier och möbler verkade ha blivit utvalda. Man kände sig hemma direkt.

Jag var där punktligt. Försöker vara det, men lyckas inte alltid. Hon bjöd in, jag gav henne en kram. Hon var nyduschad, håret utsläppt. Varmt leende.

Hennes kropp är svår att beskriva. Men hon är kvinnlig. Har former och kroppen känns stark. Hennes hud är len och det långa bruna håret doftar gott. Och så ansiktet. Leendet och de stora ögonen. De vackra ögonen som speglar det ärliga, uppriktiga. Hon kan inte ljuga säger hon. Jag tror henne.

Hon hade intalat sig att det bara var vanlig massage och därför inget att vara orolig för. Jag tror heller inte att hon var orolig för att jag plötsligt skulle byta skepnad och bli något farligt. Hon var mer nervös inför sin egen reaktion.

Med lätta tryckningar började jag massagen. Jag gick centralt och från benen upp mot nacken. Ner igen och så hela vägen igen. Med mjuka rörelser, aldrig utan att lämna kontakten med henne. Hon var avslappnad, ändå inte. Hon tog en paus. En till.

Jag la mig över henne försiktigt. Hon låg fortfarande på mage. Vi andades tillsammans. Jag strök hennes armar. Innan hade jag smekt hennes ben, låren och stjärten. Låtit min händer varsamt följa henns linjer. Hennes yoni knappt synbar och sluten. Helt slät.

När hon sedan la sig på rygg och jag försiktigt särade hennes ben märkte jag att hon spände sig. Hon väntade. Visste vad som skulle hända och ville det. Ville det inte. Jag lät mina fingrar vandra över hennes kulle. Lika mjuk. Jag började massera hennes svullna yoni. Fortfarande sluten. Vek upp och drog tummen lätt över de små blygdläpparna. Motsvarande sida. Långsamt och så om igen. När jag andades alldeles nära och sen gav henne kyssen. Kyssen där min mun mötte hennes ros. Då hör jag hennes andning. Hur hon kämpar med lusten. Med det som förvirrar.

Senare. Senare när vi kanske skulle ha mått kulmen. Kanske skulle ha rullat in i de vågor som hennes kropp längtat efter. Då övergick hennes andning, ljudet av hennes njutning till korta andetag, andning som gränsar till gråten och då kom tårarna. Då kom gråten.

Hon bad om täcket. Jag la det över henne och låg tätt och höll om. Hon pratade om det som hänt. Direkt och otvunget. Med värme. Hon kan inte ljuga. Hon hade intalat sig att det bara var en vanlig massage. Hennes tankar hade åkt iväg. Tillbaka till det förflutna och framåt mot den egentliga längtan. Det sköna hade gjort ont.

Jag blev glad när jag fick hennes brev och jag svarade. Hon svarade mig och vi kommer att ses igen. Kanske tar vi nästa steg i vår gemensamma njutning. Kanske en promenad. Kanske spelar vi bara Alfapet och pratar. Skrattar.

Kroppen är fantastisk. Den reagerar instinktivt om den får ett slag. Det gör ont. Om det är kallt, då fryser den. När den inte får mat, känner den hunger. Det där vet alla. Men ändå finns det många, många människor som tvärtom kan slå av vad kroppen känner. Som står ut med slag, men tiger och till slut inte känner dem. Som domnat av och inte känner hur kylan biter och så alla dessa som knappt får någon näring alls, men som ändå klarar av att hantera sin hunger. Och så finns det de som tillåter sig njuta. Njuta utan kärlek.