Vi kom ganska snart in i en förort mot innerstad grej. Hon berättade var hon bodde genom att nämna tunnelbanelinjen. Jag har inte åkt tunnelbana på flera år och när jag någon gång gör det är det alltid något problem med nåt så jag får ännu mer i "inte åka tunnelbana-kolumnen".
Den här tjejen. Hon är speciell. Så känns det. Så tvärtemot alla nya regler och nyvunna insikter så ska jag träffa henne imorgon kväll. MEN - och här kommer det väsentliga. Vi ska träffas vid ett brofäste inte på en madrass. Vi ska ta en promenad, inte ge - inte ta emot. Vi har lovat att vara ärliga mot varandra. Hon säger att hon har svårt att ljuga på direkt frågor... Jag ska förbereda mig med ett dussin direkta frågor.
Helt plötsligt känns det väsentligt med "vad ska jag på mig?", "ska jag ge henne en kram direkt?" Hon skrev något om en tesort som hon önskade dricka....
Det gick upp för mig precis. Jag ska på en dejt. En vanlig (för mig väldigt ovanlig) dejt, sprungen utifrån Internet. Hon pratade om ett kodord...
Jag åkte till min frisör idag. Bad honom klippa mig kort. Vet inte varför, men jag vill möta henne som jag är. Hon kallar mig för knäppis...
Puh, håll utkick vid varje brofäste imorgon. Vid något av dem ska vi träffas. Hon och jag. Och våra respektive gudar. Hon kanske kommer i en kajak...
Mer om detta normala och ovanliga sätt att mötas efter "dejten". Kanske blir det pannkaka, men jag ska skriva precis som det var eller i alla fall som jag upplevde det. Döm inte för hårt. Jag menar... hur många Internetdejter tar det för att bli bra?
En. Kanske flera.
Varma kramar!
TB
TB
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar