onsdag 8 oktober 2008

Onsdagen den 8 okt: En smekning i tunnelbanan

Ingen kan beskylla mig för att vara en trogen SL-resenär. Men idag gjorde jag ett av min sällsynta besök i underjorden. Jag tog tunnelbanan från Östermalmtorg till Gärdet och sen tillbaka. Ingen lång resa, men ändå rätt givande.

Jag satt och stirrade ut över perrongen på Östermalmstorg. Det var strax efter lunch och människor i snabb rörelse klev in och ut i vagnen. Mittemot mig satt en ung tjej i 15-årsåldern. Hon hade en stor mössa på sig så man knappt såg ansiktet. Ur mössan syntes 2 sladdar som ledde till den lilla I-poden hon hade i sin hand. Jag funderade på vad hon lyssnade på. Gissade på soul, men hade säkert fel.

Snett mittemot satt ett äldre par. Han i klassisk beige poplinrock (en sån där som många farbröder har ni vet). Hon i en mörkblå kappa i cashmir eller liknande och en grå basker. De satt tätt och pratade lågmält. Jag noterade att hon satt lite kutryggigt och höll båda sina händer om sin handväska som var placerad i hennes knä.

Längre bort i vagnen satt ett grabbgäng i 20-årsåldern. De hade sneakers och skinnjacka och såg ut som de kommit lite fel i tunnelbanenätverket... I kontrast satt en man och kvinna i kostym respektive dräkt i "fyrsitsen" bredvid grabbarna. Mannen smattrade på sin lilla laptop och kvinnan pratade i sin mobiltelefon.

Det var när jag reste mig för att gå av vid Gärdet som jag tittade mot det äldre paret igen. Jag såg hur mannen hade lagt sin hand på hennes nacke och smekte henne lätt med fingerspetsarna. Jag såg hur hon vände upp sitt ansikte mot honom och log.

Jag har inget belägg för det, men det kändes som det här paret kunde ha träffat varandra redan i realskolan och sen levt ett helt liv tillsammans, fått barn och barnbarn. Bytt lägenheten mot ett hus och sen bytt mot en lägenhet igen. Kanske ett torp i Småland. Han kanske hade varit ingenjör, hon kanske arbetat inom vården. Vad vet jag. Men det jag vet nu är att de fortfarande ser varandra och att en smekning i tunnelbanan inte har något att göra med ålder. Jag vet också att ett leende gör vem som helst vacker.

Imorgon är det torsdag. Kanske någon annan får en smekning... På den blå linjen den här gången?

Kram och godnatt!

TB

1 kommentarer:

Alice Mae sa...

Med tanke på den övriga kylan i SL´s trafiknät behövs nog smekningar och värme. I förra veckan hamnade jag i en fullpackad pendeltågsvagn, och jag antar att vi alla inkräktade på varandras personliga utrymme för folk vägrade se varandra.