torsdag 9 oktober 2008

Torsdagen den 9 okt: Som i en dröm...

Jag vaknade upp med ett ryck. Inte varm och svettig som efter en mardröm. Sval och dimmig. Solen letade sig in genom glipan vid rullgardinen. Klockan måste ha varit nära på lunchtid. Men dagen hade inget namn. Ingen måndag, ingen Söndag. Bara en väldigt sen morgon. Kände jag hunger, törst? Nej, jag kände bara ro. Ja, ro är ett bra ord.

Jag drog upp täcket över huvudet. Skapade nattens mörker igen. Letade efter drömmen, fann den, tappade den. Rullade över på mage. Händerna på huvudet. Hittade drömmen igen. Den var så vacker. Ett rum. Ett annat rum. Tända ljus, vita väggar. Bara jag.

Jag såg mig själv ligga där på mage. Händerna på huvudet. Naken. Jag såg mig själv andas med lugna andetag. Plötsligt hörde jag en röst. I drömmen? Nu? I rummet. Rösten var en kvinnas. Lugn och trygg. Rösten påminde mig om någon... vem? Här eller i drömmen. Vet inte.

Rösten sa till mig att slappna av. Andas. Rösten blev till en hand. Två händer. Händerna nuddade mig, var varma. Händerna blev till en kropp. En kvinnas kropp. Naken och varm. Tung och ändå viktlös. Jag kände hur vi andades tillsammans. Jag och kvinnan.

Händerna. De varma händerna. Händerna rörde vid mig. Över min rygg, mina armar. Tätt. De lämnade aldrig min kropp. De stannade upp, värmde mig. Jag kände en andedräkt. Tätt mot min nacke.

Jag vänder mig om, ser in i kvinnan ögon. De är vackra. Jag vet att hon ler utan att se hennes mun. Hon tar mina händer, för dem ut från min kropp. Jag är naken. Kvinnan är naken. Vi ligger tätt mot varandra. Jag är varm nu. Känner doften av henne. Känner hur jag reagerar på hennes kropp och beröring.

Hon reser sig. Jag lämnas med min upphetsning. Hon går iväg. Varför lämnar hon mig? Jag vill vakna. Komma ur drömmen. Jag vill inte se mig själv längre. Jag kliver upp och går mot dörren. Dörren är öppen. Jag lämnar rummet och möter ett nytt rum. Mindre och mörkare. I rummet står en stol. Rummet saknar fönster, bara ljuset från det första rummet sipprar in.

Jag hör hennes röst igen. Nu befallande. Rösten ber mig sätta mig ned på stolen. Jag gör som rösten säger. Jag ser hur kvinnan tar ett varv runt stolen. Känner hennes hand på mina axlar. Känner hennes bröst som rör vid mitt huvud. Känner hur jag reagerar på hennes andning.

Kvinnan ställer sig framför mig. Jag ser henne tydligt. Hon har håret uppsatt i en knut. Hennes ansikte är uttrycktslöst. Hon tar min hand och för den mot henne. Med handen öppen känner jag hennes sköte. Hon trycker min hand hårt mot och jag känner värme.

Hon ställer sig över mina lår och sänker sig mot mig. Jag känner hur våra kön möts. Jag känner min egen ilning i ryggen. Hon sjunker ned och jag känner hur jag tar plats i henne. Hennes huvud böjs bakåt och jag fattar tag i hennes höfter. Hon höjer och sänker sig sakta. Jag tappar besinningen. Det är skönt. Jag behöver ingen kontroll längre.

Med ett fast grepp lyfter jag bort henne, skjuter henne mot väggen och ställer mig tätt bakom och kommer in i henne med en kraftig stöt. Jag lägger min hand mot hennes rygg och trycker ned henne så att ryggen svankar. Jag skriker något. Hör inte vad. Hennes händer river i väggen och jag ökar takten och plötsligt blir rummet helt svart. Jag är djupt inne i henne när jag låter min utlösning flöda.

Jag faller ihop. Hon står kvar. Jag drar ned täcket, vaknar upp med ett ryck. Jag är inte varm och svettig som efter en mardröm. Bara härligt sval och dimmig. Solen är kvar. och klockan måste vara förbi lunch. Idag är det torsdag. En väldigt sen torsdag. Känner jag hunger, törst? Nej, jag känner bara en skön känsla, frihet.

Inspirerad av en annan bloggare,

Kram TB

1 kommentarer:

Alice Mae sa...

Mycket intressant läsning, som bryter av på ett fint sätt mot dina andra berättelser, hoppas få läsa mer även av det här slaget... ;)