Torsdagen den 21 aug: Det gör ont när kroppar brister...

Tänkte att dagens inlägg skulle bli lite poesi... eller ett försök till det i alla fall. Därav Karin Boyes väl använda inledning... med viss anpassning för ämnet.

Vi har den sen vår första dag
Vi bär med oss den till vår sista dag
Den ger oss ett uttryck, den ger oss smärta
Den rör sig i takten med vårt hjärta
Kroppen är med oss överallt vi går
När någon kysser
När någon slår
Vår kropp längtar efter andra kroppar
Är hjärtat med kan vi älska
Ibland vill vi bara låta kroppen brista


Här skulle jag kunna lägga in en omröstning, typ:

1. Bespara oss dina patetiska poesiförsök
2. Kul att läsa, men fel forum
3. -

...men lugnt - det vara bara ett försök att hålla min "1 om dagen inlägg" frekvens.

Nyss pratade jag med en tjej på MSN som jag tycker är intressant. Hon har precis varit med om en bortgång i familjen. Hon verkar ta det bra, men jag tycker ändå synd om henne, därför att hon inte haft en relation som är värd att sörja.

Vi hörs!

Kram TB