Onsdag 13 aug: Kvinnan på andra sidan tågrälsen

Idag fick jag äntligen träffa kvinnan som jag haft kontakt med ett tag. För en liten stund sedan fick jag ett meddelande av henne om att hon hoppas att vi kan träffas igen. Det hoppas jag med.

Vägen ut till bostadsområdet i Stockholms närförort var nästan tom på bilar. Alla kontorsmänniskor var redan på plats och det var för tidigt att stämpla ut för lunch. Jag var tidig och osäker var exakt som hennes bostadshus låg. I något som liknade ett centrum hittade jag ett café och beställde kaffe, en smörgås och apelsinjuice.

Jag öppnade datorn och surfade in på Hitta.se och försökte orientera mig. Det såg ut att ligga på andra sidan tågrälsen. Kaffet var hett och jag började fundera på vad jag kunde förvänta mig av det här mötet. Kvinnan var rullstolbunden. Så mycket visste jag. Men jag visste inte vad hennes handikapp var eller hur hennes handikapp skulle påverka massagen. Jag kände mig lite nervös och fick intala mig själv att det faktiskt handlar om att ge och kunna ta emot njutning mellan 2 människor. Oavsett vilka fysiska förutsättningar som finns.

Vid hennes port ringde jag henne och hon gav mig portkod och instruktioner om att "bara gå in och". Jag tar hissen upp och ser hennes namnskylt. Jag går in i lägenheten och säger hej.

När vi är klara lägger jag mig bredvid kvinnan. Jag stryker henne lugnt över mage och bröst, lägger min kind mot hennes. Rökelsen i rummet har brunnit ut, men den lugna musiken spelar fortfarande. Hon berättar om hennes liv, inte uttömmande - och inte med bitterhet, bara rakt och konstaterande. När hon berättar om en man hon levt med ler hon lite uppgivet.

Det har gått bra. Om man nu kan säga så. Jo, det kan man. Kvinnan har haft en bra stund, hon har njutit av min beröring och jag har känt den underbara känslan av att kunna ge njutning. Hon har berättat hur hon vill ha det, vad jag ska tänka på. Hur hon vill ligga för att vara bekväm. Vi har pratat och förstått varandra, hjälpt varandra. Det har gått bra.

När jag duschat och klätt på mig mina vanliga kläder, säger vi hej då med en lång kram. Hon ber mig ge henne sin telefon. Hon ska ringa efter sin assistent. Jag frågar nyfiket om assistenten kommer att ställa frågor, men vet svaret i samma stund som jag frågar det... Varför skulle assistenten ställa några frågor, hans eller hennes roll är ju att assistera och kvinnan har ju ingenting att stå till svars för. Hon har ju bara haft en skön stund. Det vill vi ju alla ha, och det har vi ju alla rätt till.

Kram på dig! Jag lärde mig mycket idag och jag hade en väldigt trevlig stund.