Hon är aprikos. Hon är persika...

Jag har fått kontakt med en kvinna som... och läs noga nu (!) - dricker kaffe hemma i en blommande trädgård där solmogna frukter finns att plocka och vindpustarna andas jasmin.

Det är sådana kontakter som inspirerar att fortsätta blogga. Så nu kommer ett kort utdrag från en längre berättelse som jag skriver på och kommer att publicera snart. Det är lite speciellt för mig eftersom jag träffat en kvinna som skulle kunna vara min syster...

---

Ingen del av kroppen är i fokus. Hela kroppen är i fokus. Men jag kan inte låta bli att häpnas över den ljusa alldeles silkeslena hyn. Jag låter mitt finger stryka hennes handled, tappar beröringen vid armvecket och återfår den när jag närmar mig armhålan. De svarta raka hårstråna är glesa. Men de finns där. Så naturligt. De ska finnas där.

Jag andas in hennes doft och snuddar vid hennes hals. Hennes doft är tunn, nästan genomskinlig. Så har jag aldrig beskrivit en doft. Den är väldigt sensuell och helt utan spår av något artificiellt. Hon är aprikos. Hon är persika. Vi är födda i samma stad. Hon är min en hel natt.

Forts. följer.

Varma kramar!
TB