söndag 6 september 2009

Del 1 - Rödvin direkt ur flaskan


Den här berättelsen ”20 år med röda Converse” kommer jag att skriva i 3 delar. Den första delen handlar om när vi träffades och fram till att vi satt på klipporna och vår åldersskillnad suddades ut i takt med klunkarna ur flaskan. Den andra delen kommer att handla om vår natt och den tredje om vårt utmattade avsked.

Samma tid som hennes tåg kom in på Centralstationen avslutade jag mitt möte som blivit försenat. Jag såg att jag fått 2 SMS från henne. Alldeles för fort saxade jag fram i den täta trafiken och när jag närmade mig ringde jag henne.

Hon kliver ut genom huvudentrén och hennes blick flackar tills hon får syn på mig. Hon är smal, hennes kortklippta hår är färgat svart och hon har blå jeans, huvtröja och röda låga Converse. Hon har bara med sig en minde bag. Jag möter henne i grå kostymbyxor, vit skjorta och svarta lågskor. Åldersskillnaden känns ännu större än den är…

Det här mötet är lite speciellt på förhand och kommer att bli ännu mer speciellt. Åldersskillnaden är såklart markant. Hon är 20 år. Vi träffas för att umgås i mer än ett dygn. Hon kommer från ”småstaden” och jag ska visa ”storstaden”. Hon är naturligtvis väldigt modig som träffar mig, kanske på gränsen till naiv. Ändå känns det inte fel och det beror nog på sättet vi kommit i kontakt med varandra.

Vi är båda ”bloggare”. Hon skriver om sitt liv, men framförallt om sex på http://din-r.blogspot.com/. Vi kom i kontakt med varandra för några veckor sedan och har haft en tät kontakt via mail och även pratat i telefon. Dagarna fram till vårt möte har varit som en nedräkning. Med mail och SMS har vi räknat ner. 4 solnedgångar, 3 soluppgångar o s v. Jag har fått ett foto från henne och hon har dessutom ganska närgångna bilder på sin blogg. Själv har jag skickat ett turistfoto där jag står med Frihetsgudinnan bakom mig och gör V-tecken...

Det har känts rätt att träffas. Inte framtvingat och utan krav på något mer än att bara träffas. Jag har skrattat där jag suttit bakom min dator och läst hennes mail. Hon skriver roligt och avslutar alltid med Kramelikram. Rösten i telefon hade den karaktäristiska dialekten och när jag nu fick se henne så passade alla delar ihop. Hon är ung och tuff. Inte flickig eller överdrivet utseendefixerad samtidigt som hon har hela ungdomens vackra drag. Hon har ett starkt självförtroende utan att vara kaxig och hon har framförallt en fantastisk personlighet.

Jag hoppar till vår lunch som vi åt på en restaurang vid vattnet och där hon lämnade merparten av sin Caesarsallad på tallriken och där jag gjorde knutblus av skjortan. Hon berättade om sin familj, om både ljusa och mörka stunder. Allt hon berättade kändes otvingat och sättet hon som hon berättade växlade från djupt allvar till bubblande skratt. Plasten från ett sugrör landade på hennes tallrik och vi skrattade gott. Här någonstans försvann den stora åldersskillnaden. Vi beställde kaffe i mugg och hon rökte sin första cigarett.

På vägen mot hotellet som jag bokat fick vi över en timme i bilen tillsammans. Det otvungna samtalet fortsatte och jag tittade på henne ibland och såg hennes bekymmersfria leende. Vi skojade om att allt var planerat av mig in i minsta detalj och att korna till vänster, traktorn och den täta granskogen bara var kulisser som jag beställt för att hon skulle känna sig hemma och när vi kom fram till den lilla skärgårdshamnen syntes det som att jag inte haft råd att hyra in så många statister. Säsongen var helt tydligt över och semester- och båtfolket sen några veckor tillbaka på sina arbetsplatser. Vi fick t o m ringa till hotellet för att någon skulle öppna.
Jag hade bokat ett hotellrum med balkong ut mot havet och känt att jag haft tur. I själva verket var vi mer eller mindre ensamma på hela hotellet. Rummet var allt annat än lyxigt, men helt okej. Skärgårdsidylliskt kan man kanske kalla det. Hon konstaterade att det inte var möjligt att se ”So you think you can dance” eftersom hotellet endast erbjöd de SVT och TV4. Sen gick vi ut ”på stan”…

På Systembolaget valde vi ut varsin flaska rött vin och sen gick vi ned till klipporna. Jag hade bytt om till jeans, t-shirt och gymnastikskor och hon berättade senare att det kändes ”mer rätt”.

På de solvarma klipporna pratade vi i flera timmar och eftersom hon inte tyckte det var någon idé att jag hämtade glas så drack vi direkt ur flaskan. Hon berättade om de killar som passerat hennes liv och som alla hade fått passande smeknamn. Här på klipporna kände jag mig äntligen helt avslappnad. Jag hade nog ackumulerat mer nervositet än jag trott. Nu kändes det helt rätt att sitta här och halsa rödvin tillsammans med en 20-årig tjej och prata om sex, förhållanden och alla de små och stora frågorna.
Det var här som jag bestämde mig för att släppa allt som har med ålder att göra och bara ha roligt. Vi skrattade åt varandras kommentarer och dråpliga historier. Vi förundrades över hur solens strålar studsade i vattnet och rakt mot oss. Vi drack rödvin och vi blev varma.

Forts. följer.

Kramelikram TB

0 kommentarer: