Den där omedvetna, svepande blicken

Jag låser skåpet med hänglåset jag köpte i receptionen. Funderar på var jag ska ha nyckeln. Jag är på ett badhus. På skylten som hänger på det blå kaklet står reglerna. Duscha naken, bada naken, basta naken. Var ska jag stoppa nyckeln? Lydigt tar jag av mig badshortsen och hänger upp dem på en krok bredvid duschen. Handduken hänger jag på samma krok. Duscharna har ingen vägg emellan sig och till höger om mig står en ganska ung pappa med sin lilla dotter. Han försöker få henne att tvåla in sig. Det går så där. Till vänster om mig står en äldre man med övervikt. Han ser åt mitt håll och gör den där omedvetna, svepande blicken över min kropp. Jag vänder mig lite mot den unga pappan och hans lilla dotter.

Efter duschen tar jag på mig mina badshorts och hänger handduken över mina axlar. Dörren till bassängen är tung och jag måste nästan trycka ut den. Sorlet från bassängen slår emot mig. Jag går med trippande steg fram till den bänk som går längs med 25 meters bassängen och gömmer nyckeln i handduken. Sen går jag till bassängens kortsida och tittar ut över det klorblåa vattnet. Mest föräldrar och barn. En och annan motionssimmare och en vältränad badvakt som står i röd tröja utan ärmar och ser uttråkad ut. Jag dyker i och känner hur det svala vattnet först försvinner och sedan omsluter mig. När jag kommer upp till ytan gör jag några tafatta crawltag innan jag kommer på att jag inte ens behärskar det simsättet. Jag simmar sex eller sju längder bröstsim och får väja för barn vid varje vändning på den grunda sidan av bassängen.

Åter i omklädningsrummet. Av med badshortsen och in i duschen. Nu är det nästan tomt i duscharna. Ett par duschar bort står en kille i 20-årsåldern. Han står med nedsänkt huvud och jag gör den där omedvetna, svepande blicken - följer hans profil över bröstkorgen, ner mot magen och jag ser hur hans tydligt erigerade kön delar vattenstrålarna på sin väg ner mot det stengolvet. När han sträcker sig för att nå sin duschcreme vänder jag mig bort och går sedan ur duschen fram mot min handduk. Jag sveper den om mina höfter och går bort mot bastun.

Bastun är stor och har tre våningar bänkar på vardera sidan precis som läktare på en fotbollsarena. Jag känner hur allas blickar fångar in mig och jag väljer den högra sidan. Jag vill helst sitta på den översta bänkraden och hittar en plats i ena hörnet. Jag lägger handduken så att jag kan ha en del av den mellan min rygg och den varma väggen. Och så gör jag den där omedvetna, svepande blicken. Först då ser jag den andra dörren och förstår att ögonen som följt min väg upp mot översta bänkraden tillhör både män och kvinnor. Instinktivt tänker jag att jag måste skyla mig, men ser att alla är ogenerat nakna.

Jag följer linjen där väggarna möter taket och efter tre varv gör jag den där omedvetna, svepande blicken. Jag möter en del ögon, men de flesta tittar antingen ner i sitt knä eller gör en liknande inspektion av väggar och tak. Jag lägger ned ambitionen att visa att jag kan sitta länge i en bastu. Dels för att jag inte kan det och dels för att jag inte riktigt känner mig bekväm.

Det går inte att hindra det. Min blick vandrar över människorna som sitter runt omkring mig och framförallt på den andra läktaren. Där sitter den äldre överviktiga mannen på den översta bänkraden. Hans sitter bredbent och hans stora kön ligger tungt mot bänken. Bredvid honom sitter en ung utländsk kille. Jag låter blicken vandra upp mot taket och sedan tillbaka. Han är omskuren. Längst inne i hörnet diagonalt från mig sitter en medelålders vältränad kvinna med kort ljust hår. Hon har huvudet lutat bakåt och benen uppdragna. Jag ser rakt in. Hennes kön är helt rakat och slutet likt en mussla.

På bänken nedanför sitter två yngre tjejer, båda lite överviktiga. De har stora, lite strutformade bröst. De pratar ivrigt med varandra, fnissar lite och den ena tjejen ler blygt mot mig. Båda sitter med benen i kors. En bit ifrån dem sitter en medelålders man lutad mot väggen. Han möter min blick och jag tittar snabbt åt sidan.

På den nedersta bänkraden sitter pappan från duschen med sin lilla dotter. Dottern har svårt att sitta still och plötsligt reser sig pappan, tar dottern i handen och går ut från bastun.

På min bänkrad sitter ett par. De håller varandra i handen, pratar och skrattar. Precis nedanför dem sitter ännu ett par, men betydligt äldre. De sitter stela som statyer. Den nedersta bänkraden på min sida är tom.

Yttterligare några (en av dem kom in efter mig) hinner lämna bastun innan jag beslutar mig för att göra likadant. Jag sveper handduken om mig och är noga med att inte trampa på någon på vägen ner mot golvet och utgången. Blicken är fäst vid bastuaggregatet och dörren är lika trög som dörren in till bassängen. Men den ger vika när jag lägger lite kraft bakom.

Det blå kaklet är inte längre blått. Det är rött. Jag hänger upp min handduk och vänder mig om för att gå till duscharna, men slår nästan i väggen. Allt känns fel. Spegelvänt på något sätt. Jag gör den där omedvetna, svepande blicken och ser alla som duschar.

Vägen tillbaka genom bastun känns som en kilometer. När jag äntligen når dörren till killarnas omklädningsrum tvekar jag inte. Med full kraft skjuter jag upp dörren och stänger den nästan lika hårt bakom mig.

TB med minnen från badhuset