1 minut före avgång klev hon på tåget

Det var några år sedan jag stod vid "ringen" på Centralstationen för ett möte. Idag var det dags igen. Eftersom jag nästan aldrig åker tåg ser jag inte Stockholms Centralstation så ofta. Måste säga att det blivit en ansiktslyftning. Men "ringen", ja den är kvar och är kanske jämte "svampen" på Stureplan det vanligaste "vi kan väl mötas vid... platsen" här i huvudstaden.

Kort innan kom ett MMS med en bild. Det kändes modernt. Jag passade på att gå på toaletten (som tyvärr inte fått någon ansiktslyftning) och när jag kom tillbaka till "ringen" stod hon där. En kram och sen vidare till ett café. Hon beställde en juice och jag likadant. Hon stod på sig om betalningen och sen satte vi oss.

Eftersom vi haft en dialog via mail var det som om vi bara tog vid där och den dryga halvtimmen vi hade försvann snabbt. Plötsligt konstaterade hon att det kanske var dags att titta på klockan. 7 minuter till avgång. Vi reste oss snabbt och jag följde henne till rätt spår. En minut före avgång tog vi farväl med en kram och sen tuffade (nej jag vet att tåg inte tuffar nuförtiden, men för berättelsens skull...) tåget ut från stationen. Jag tog fram en näsduk och viftade... nej, det gjorde jag inte såklart - men det kändes lite så. Hon är lätt att tycka om.

Ytterligare ett varmt möte om än lite modernt hastigt. Men så var hon ju också bara på besök i huvudstaden och nu har vi träffat varandra IRL som man säger och det kändes hur bra som helst. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att stå där och ta emot henne nästa gång när tåget "tuffar" in...:-)

Som en ny vän nyligen skrev till mig, kanske det här är melodin. Jag vill ju skriva mer inlägg på min blogg, ta ut svängarna lite - men har känt att jag är begränsad till mina möten. Det här var ju också ett möte. Ett hej och farväl och på återseende inom loppet av mindre en en timme.

Min pappas stora favorit är nu på TV. Ingrid Bergman. Filmen är i svartvitt och heter Stromboli. Ingrid Bergman är vackerare än vackrast, men hennes motspelare ser mest ut som en blandning av Måns Zelmerlöv och nån av bröderna Ingrosso. Just nu vore det mysigt att leva i tvåsamhet, en romantisk film (för det är vad det verkar vara) och någon att hålla i handen... Men laptopen är varm och känns som en okej livskamrat för stunden.

Kram TB