måndag 2 februari 2009

Entré och presentation. Forts. En helg bland nymfer och intellektuella

GPS som är en så utmärkt uppfinning (vilket jag hyllat förut), sa att jag var i god tid när jag svängde av motorvägen mot samhället som jag skulle ta sikte på. Efter att ha passerat ett Konsum och en järnaffär fick jag uppgift om att svänga höger och sen ut på en mindre landsväg. Snart kantades vägen av flera små avfartsvägar som alla inleddes med en knippe brevlådor. Ett sommarstugeområde. När det var dags att svänga av saktade jag ner och kontrollerade vägskylten, konstaterade att GPS-uppgifterna stämde med verkligheten.

Den smala grusvägen var täckt med snö och på båda sidorna var sommarstugor i olika storlekar, former och färger utplacerade mellan bergknallar och skogsdungar. Det lös i flera fönster och de parkerade bilarna (mestadels kombibilar) skvallrade om att stugorna användes året runt.

Ytterligare en ny avfart och sen låg Sannas stuga rakt framför mig vid gatans slut. Ett mörkt timrat hos, överraskande stort och byggt i vinkel. På parkeringsplatsen trängdes två bilar och ytterligare en stod på vändplanen. Jag parkerade bakom den och efter ett par djupa andetag klev jag ur och slängde min väska över axeln och gick mot dörren.

Det var Sanna som öppnade. Det förstod jag direkt. Hon gav mig en stor kram, presenterade mig och visade mig in. En härlig värme slog emot mig. En sån värme som bara kan uppstå i en stuga som just värmts upp av den öppna spisen och kaffet som bryggts. I den rymliga hallen hängde jag av mig min väska och jacka. Skorna behöll jag på. Vet inte varför, glömde nog bara att ta av dem.

Så kom de fram. En efter en. Ann-Sofi, den lite större kvinnan med ett kluckande skratt och en dialekt som nog var dalmål, Minou, en ung mörk tjej med fina ansiktsdrag och som skulle visa sig ha sitt ursprung i Irak, Adelie, en tjej som påminde mycket om Magdalena Forsberg, hon som var så duktig på skidskytte och så Birgitta, den äldsta och skulle det visa sig – den drivande kraften i föreningen.

Alla var ledigt klädda med färglada tröjor och jeans förutom Sanna som faktiskt hade en kjol. Alla utom en gav mig en kram. Av Birgitta fick jag ett fast handslag och en utforskande blick. Jag hälsar alltid med en kram sa jag och då sprack hon upp i ett leende och jag fick min kram. Även den rätt så handfast. Vi skrattade åt situationen och sen gick vi in i den delen av stugan där den öppna spisen fanns. Alla utom Sanna satte sig i den rymliga hörnsoffan och själv blev jag placerad i en skön fåtölj med tillhörande fotpall. Instinktivt slängde jag upp mina fötter på fotpallen (det är ju det de är till för), men bromsade rörelsen strax innan fötterna landade när jag såg att jag inte hade tagit av mig skorna.

Jag bröt den korta tystnaden med att säga hur glad jag var för att de velat träffa mig och hur roligt det var att få träffa alla. Minou svarade med att alla kände till mig väl efter att ha läst min blogg och hon föreslog att alla skulle presentera sig för mig lite närmare. Minou skulle precis börja presentera sig själv när Birgitta avbröt med sin egen presentation. Hon hade kommit halvägs när Sanna kom inbärandes med en stor bricka med kaffe, kanelbullar och något som sådana där italienska skorpor (glömmer alltid vad de heter, men gör alltid illa tänderna när jag äter dem). Det blev en bra paus när alla hällde upp kaffe och tog för sig av bullarna. Ingen verkade intresserad av de italienska skorporna.

Vi ska äta snart sa Sanna, men jag tänkte att du ville ha en kopp kaffe först. Vi har alla ätit frukost, men väntat med att fika tills du skulle komma. Tack, det var gott att få något varmt i sig svarade jag.

Nu följer en summering av Birgittas presentation och sen de övrigas mycket kortare varianter i sin helhet. Men de kommer imorgon, nu är det natti-natti och som jag skrev tidigare, det här kommer att bli en lång berättelse…

Kram TB

3 kommentarer:

Lionesse sa...

Skönt att "SE" dig hel och välbehållen! Fast det visste jag ju att du skulle vara.. kram

Anonym sa...

Jag döör snart! Av nyfikenhet :-)
sensitive..

Anonym sa...

Så spännande och härligt..men nu
måste vi få veta fortsättningen!

mvh N