Om tiden läker alla sår, vad är det då som river upp dem?

Början av veckan är alltid mest hektisk. Är det så för dig också? Idag är det tisdag och de här två första dagarna har verkligen varit välmatade. Imorgon är det onsdag och dags för resa igen. Den här gången till vårt västra grannland.

Jag tänkte berätta om en upplevelse jag hade idag.

När jag hade beställt gick jag vidare med min bricka. Bort mot salladsbordet och när jag närmade mig vänder sig en person som redan står där mot mitt håll. Det tar en tiondels sekund och sen känns det som jag träffas av ett hårt knytnävsslag i magen. Det är Annika.

Hon ser mig inte först och jag hinner tänka att om jag viker av till höger så kommer hon att missa mig, men fötterna lyder inte och jag blir stående som när man trycker på paus på videon. Så hon ser mig förstås. Jag återfår fattningen och när någon trycker på play så tar jag ett steg framåt och hej.

Där står vi. Annika, min kanske största kärlek och mitt längsta förhållande. Vi står i högen av människor som trängs vid salladsbordet och vi har inte sett varandra på tre, kanske fyra år. Vad händer vid ett sånt möte? Vad säger man...

Hon uttalade mitt namn, flackade lätt med blicken och uttryckte sedan något i stil med "vad roligt att se dig". Jag replikerade med ungefär samma sak och lyckades också få ur mig att "jag kände knappt igen dig". Sen lite "vad gör du nu förtiden" och sen en ursäkt "måste gå till mitt bord" och sen blicken när hon vände sig om och sen en lunch som smakade typ ingenting.

De säger att tiden läker alla sår. Så är det nog. Men vad är det då som river upp dem? Jo, ett oförberett möte vid ett salladsbord. Vad lär man sig? Kanske att använda mössa långt nerdragen även under lunchen... kanske att alltid ha något intressant att säga när situationen uppkommer eller kanske att ändå inse att ett annat ordspråk är starkare. "Gammal kärlek rostar aldrig".

Jag såg att hon åt lunch med en väninna, kanske en arbetskollega. Hade hon ätit lunch med sin man och kanske t o m sina små barn - ja då hade jag nog lämnat maten och smugit ut bakvägen. Sen hade jag letat upp henne på Facebook och sen hade jag blockat henne.

Typ så.

Imorgon är det onsdag. Mitten i veckan, då blir det alltid lite lugnare.

Varma kramar,

TB