fredag 5 september 2008

Fredagen den 5 sept: Varför är inte bion död?


När var du på bio sist? För mig var det ett tag sedan. Minns inte ens vilken film jag såg... Jag har en granne som kommer förbi ibland och ger mig en DVD. Skivan har inget fodral, ingen bookletter och det brukar stå Fuji på den blanka skivan. Min granne är en "nedladdare". Ofta finns det ingen textning, men det går tydligen också att ladda ned, liksom bookletter...

Äsch, jag vet ju allt det där, du med- försöker bara få till någon slags intro till vad jag tänkte skriva om - bio. Egentligen är jag emot piratnedladdning, gör det inte själv - men visst, jag har sett runt ett 100-tal säkert som min granne har laddat ner. Det gör mig ju till medbrottsling.

Nej, jag tänkte hylla bion, biograferna, film på bio. "Film är bäst på bio", säger biografföretaget som verkat ha monopol i Sverige. Jag håller med. Men inte för att själva filmen blir bättre. Tvärtom, den saknar "behind the scenes", möjligheten att pausa eller för den del spola framåt... Har man otur hamnar man bakom en mikrofonfrisyr eller en basketspelare eller mitt i en svärm av högljudda tonåringar...

"Film är bäst på bio TILLSAMMANS med någon man tycker om", det är en bättre beskrivning. Men det är kanske inte en så slagkraftig "oneliner" eller "payoff" för SF.

Om du har sett Den nakna pistolen kanske du minns när Kommissarie Drebin och (minns inte hennes rollnamn) Priscilla Presley har sin första romantiska fas (som givetvis går i slow motion med någon trallåt). De äter korv med bröd, springer på stranden OCH går naturligtvis på bio. Filmen de ser är Plutonen - hard core war, men de verkar ju lika glada för det.

Bio är romantiskt. Bio är ofta den första träffen. Den första möjligheten att i över en och en halv timme sitta nära varandra. Bio kanske är första beröringen. En hand letar sig in i den andra handen. En arm läggs om en axel. Skuldra mot skuldra.

Och till Kommissarie Drebins försvar. Hur många kommer egentligen ihåg filmen efteråt? Vem bryr sig om att nysta upp intrigerna eller frågetecknet kring slutet eller skådespelarinsatserna ifall det första biobesöket gav den första kyssen?

Jag minns när jag var 17 år. Jag var på bio med en flicka. Hon hade tackat ja, när jag frågat och nu satt vi där och såg på en film som jag absolut inte minns. En kompis till mig var också på samma biografm och satt ett par rader nedanför tillsammans med en annan flicka. Någonstans mitt i filmen såg jag honom lägga sin arm kring hennes axlar. Jag tog ett par djupa andetag, sneglade på min flicka och sen tog jag mod till mig och gjorde likadant. Hon lät den ligga kvar resten av filmen. Vi sa ingenting, men det kändes precis så fantastiskt bra som det bara kan göra på en biograf. Efteråt gick vi på McDonalds och åt pommes frites. På tunnelbanan hem låg armen där igen. Över hennes axlar. Jag tror att armen låg där ett par biobesök till, men sen tog det slut.

Pommes frites har bytts ut mot latte, vin eller restaurangbesök. Men känslan av biobesökets centrala roll för romantikens första tid är fortfarande där. Det är konstigt, men en biograf där man sitter nästan tyst en lång stund - kan vara det bästa sättet att lära känna varandra. Det tycker i alla fall jag.

Så en hyllning till biofilmen! Piraterna kommer aldrig att segra så länge pojke möter flicka, flicka möter pojke, pojke möter pojke eller flicka möter flicka. För vi kommer att vilja mötas på en biograf. Vi kommer att fortsätta att skenplanera filmval och gå ut från biografen utan att minnas och kanske om vi har tur - med en arm om vår axel (vv).

Varma kramar,

TB

4 kommentarer:

Anonym sa...

med tanke på hur länge sen det var "vi" var på bio.....så är den nog död.....

eller så är det bara vi som är fullt upptagna med much more roliga saker.....*nickar*

Una Gata Fea........eller....

CC

Tantraboy sa...

Claro mi amiga!

Anonym sa...

När jag läste ditt inlägg så kännde jag doften av popcorn och började störa mig på pappersprasslandet bakom mig. För att inte tala om tonårstjerna som fnittar när en mer "het scen" tornar upp sig framför mig på den stora duken. Inte undra på att man blivit förälskad i en och annan filmhjälte, de är ju så gigantiskt stora och vackra just där, på duken. Hm.. undrar om jag inte ska gå på bio snart! Ska du följa med? ;-) S

Tantraboy sa...

Vackrast är de i svartvitt av någon anledning...

Och ang. bio. Anytime! Och då menar jag inte SF Anytime...

Du är sötare en socker!

Kram TB