Om du inte har läst min blogg tidigare kommer du troligtvis anse att jag svamlar, att det här är ett särdeles skruvat ställe. Well, det är det ju. Skruvat alltså.
Häromdagen träffade jag en ung tjej. Dagen efter en ung kille. Våra möten har ingenting med den här bloggen att göra. Alltså inget med temat att göra. Vi bara träffades av olika anledningar och kom att prata om ämnet. Vilket jävla ämne? Jo, ämnet "kan jag fortsätta nätdejta, när jag väl träffat något?".
Killen säger: Ja, det kan man. Det är ju en låtsasvärld.
Tjejej säger: Skulle killen jag träffat fortsätta att nätdejta kan han dra åt helvete.
Vi pratade om detta eftersom ämnet var uppe i något radioprogram. En lyssnare, en kvinna, ringde in och verkade aningen bitter när hon berättade om en man hon träffat som använde hennes dator för att hålla kontakten med andra kvinnor på en dejtingtjänst. Han hade använt hotmail, glömt att radera inloggningsuppgifterna och hon hade läst hans mail och hon var typ svårt besviken.
Jag har kontakt med en tjej som är fantastisk på alla vis. Men hon är alltid otrogen. Hon hymlar inte med det. För henne är dejtingtjänsterna en fantastisk källa för nya bekantskaper. Jag har en annan bekant som aldrig i livet skulle sätta sig och fylla i de omständiga profilformulären.
Hur förhåller vi oss till nätdejting? Är det en låtsasvärld... och är vi verkligen beredda på om låtsasvärlden en dag tar klivet in i den riktiga världen. Ett kliv av kärlek. OM vi inte är beredda... vad är då poängen med dejtingtjänsten? Ska den inte ta oss fram mot kärleken?
Ta en funderare. Handen på hjärtat. Skulle du "logga ut", avregistrera dig från låtsasvärlden när du funnit din kärlek? Eller vågar du inte lita tillräckligt mycket på den nyfunna kärleken för att våga radera ut låtsasvärlden.
Jag själv? Jag vet inte... jag lever ju i min egen värld som bekant:-)
Ha en bra helg!
TB
TB
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar