Idag fick jag prata med en person jag länge velat prata med. Rösten kändes bekant, men var förstås ny. Men rösten gav bara ljud till det skrivna. Det som jag fastnat för. De passade ihop. Rösten och orden.
Vi tar steget nu. Vi ska träffas. Så här ska det vara tänker jag. Ett steg i taget, ett steg till.
Din röst, mina händer... - Är du en blomma? Då vill jag andas in.
Kram TB
Inlägg
1 kommentarer:
Det är ju så det ska vara! En röst som stämmer med den bild man har, kan inte bli bättre. Tänk, sen när mötet sker, då faller ytterligare en bit på plats i pusslet. Sen visar det sig om händer, röst och blomblad passar liksom pusselbitar de också! Man kan bara hoppas.. Om inte så är det ett möte som förhoppningsvis berikar på andra plan!
Skicka en kommentar