Strimmor av frånvaro

Jag kan komma in i perioder där allt som serveras mig eller allt som puttrar i mina egna grytor - smakar underbart. Jag känner alla smaker, nyanserna som stannar kvar och påminner om just den stunden, om samtalet eller om personen som sitter mitt emot mig. Det söta, det lite syrliga. Det salta. Smaken som påminner, smaken som jag inte kan namnet på.

Ibland kommer perioderna då allt smakar lika eller inte smakar alls. Färgerna, dofterna och intrycken finns inte där. Maten blir grundläggande. Den ska mätta. Sköljas ner. Sen ut. In med mer, känslan av mättnad. Ingen njutning.

Parallellen är banal och given. Njutning. Oftast så närvarande, så åtråvärd och så ibland så fullkomligt ointressant.

Slutsats? Äsch, ingen egentligen - men jag tror att du känner igen dig. Samtidigt - när aptiten är som minst - kommer den plötsligt tillbaka, med full kraft. Det har den gjort för mig och så stark att jag helt glömt bort att skriva här. Istället har jag fått en bok och den har jag drunknat i. Jag har själv påbörjat något som kanske blir en bok och inser att researcharbetet tvingar mig till att vara modig, sudda ut gränser och förmå mig att se saker från flera perspektiv.

Men eftersom jag slarvat svårt i mitt bloggande kommer här korta strimmor från min frånvaro. Berätta vad du tycker jag ska berätta mer om så ska jag gärna göra det.

Pannkakor, boken och ovillkorslös njutning
För ett par veckor sedan fick jag tillbaka aptiten på njutning och både mat och beröring var i symbios. På min första picknick i ett hotellrum där jag fick pannkakor både som kvällsvard och frukost och där natten gav ovillkorslös närhet en ny innebörd. Där jag också fick boken.

Jag kan knappt beskriva det. Tänk dig en säng som placerats med kortsidan framför ett stort från "golv till tak" fönster. Endast tunna vita gardiner och stearinljus som speglas i fönstret. Tänk dig en kvinna som och andas och rör sig i takt med sin njutning och där dina händer inte längre styrs av impulserna från ditt medvetna. De har bara tagit över det du vill säga och de fångar upp varje ord tillbaka. Där någonstans suddas gränsen ut och sängen svävar fritt strax över gatlyktorna som vaktar över stadens mörker.

Två vilsna eller välorienterade själar?
Regnet öste ner och vi hittade skydd under ett tak nära kanalen. Hon berättade om sin relation som hon lärt sig leva med och jag om mitt val att inte ha en relation och hur jag lärt mig leva med det. Vi förstod varandra, respekterade varandra och sen så skiljdes vi åt och åtminstone jag kände att jag fått en ny erfarenhet. Alla sätt är bra, utom de dåliga och den som duckar eller skyfflar in sin egen njutning i en garderob får också leva med det.

Att få ge njutning - nu söker vi tillsammans
Hon är speciell för mig. Inte för att vi lagat fläskpannkaka ihop eller för att hon liksom aldrig blir klar med sitt projekt att få iordning sitt hem eller för att hon verkar vara en fantastisk mamma. Utan för att hon helt enkelt är en otroligt bra person. Den här gången rörde hon vid mig. Och sen rörde jag vid henne och sen rörde hon vid mig och hela natten igenom så turades vi om att ge varandra njutning. Och vi njöt lika mycket båda. Av att ge njutning.

När jag lämnade henne fick jag ett SMS. Jag förstod det inte, men när vi pratade ett par dagar senare ramlade myntet ner. Hennes förslag var att vi "sida vid sida" skulle ge njutning till en tredje person. En Tantraboy & en Tantragirl. Till er tjänst. Vem ger oss vår möjlighet att debutera?

Jag höll krampaktigt fast vid min andning
Hennes händer rörde vid mina fötter. Jag kändes hennes varma mun någonstans på min kropp, men helt omöjligt att härleda och jag kände behov av att hålla fast vid något, men mina tankar kunde aldrig riktigt hitta vad och kvar blev bara andningen. Min egen.

Återigen klev jag över linjen. Det kändes rätt. Att få ta emot njutning. Känna hur tillfredställelsen sakta gick från den inre svårdefinierade till den bekanta upphetsningen och hur utlösningen sen blev hela kroppens och inte bara mitt köns.

"Pusselbitar som faller på plats, förvåningen och oron. Fast i omvänd ordning".

Min bok eller i alla fall min research. Jag vill någonstans visa att det etablerade inte alltid är rätt. Lärorna, teknikerna och den endimensionella. Njutning måste få utrymme för inlevelsen, det oväntade, det nyckfulla och kreativa. Alla som söker svar, som trevar. Ställ frågan, men rikta den rätt och våga inte ens gissa svaret.

Mmm.... det kanske blev lite pretto det här inlägget, men nu tar vi fart igen och lite får man ju sväva ut i sitt filosoferande när man är "ansvarig utgivare" :-)

Varma kramar utan ramar,

TB