Min första exklusiva intervju del 2

På hela scengolvet hade de lagt ut små brinnande värmeljus. I mitten en stol. Hela salongen var nedsläckt förutom en svag spotlight mitt på scenen. De gröna skyltarna med "nödutgång" kändes som stora knappar. Knappar att trycka på. Play.

Den klassiska musiken svepta över salen. Först lågt och sen stråkar och sen..., ja sen gjorde Birgitta entré. Helt naken. Bara en hög svart hatt och en käpp. Tankarna for iväg mot Moulin Rouge, men mycket mer finstämt. Mer sensuellt. Birgittas långa vältränade kropp och det korta håret yvigt som om hon stod där mitt i en pinande vind. Som Jeanne D'arc.

Sittandes på stolen mitt på scenen utförde Birgitta den mest erotiska scenen jag någonsin sett. Hennes händer smekte och omfamnade hennes egen kropp som om de vore någon annans. Hela tiden till rytmen av stråkarna. Det kändes surrealistiskt. Som om jag inte var där.

Lisa och Birgitta berättade senare att det var Lisa som väckt Birgittas teatraliska intresse och också "regisserat" henne. Teatern och musiken hade strömmat in i Birgittas liv som en flod spränger nya vattendrag. Höga murar av otillåtna känslor hade fått vika undan och den Birgitta som nu stod på scenen var allt annat än pryd.

Birgitta avslutade sin uppvisning med att bara stå helt still på scenen, med ryggen mot "publiken", sänkt huvud och lätt särade ben. Musiken bytte tempo och stråkarna byttes ut mot något blåsinstrument som kanske var trompon... Lisa kom in på scenen från höger. Hon var iklädd en vit rock och en svart basker. I handen hade hon en stor pensel. På ett slag kändes inramningen fransk.

Med demonstrativt stora rörelser målade hon Birgittas kropp med alla de låtsasfärger som hon plockade ner från luften. Hon "blandade färger", tog ett steg tillbaka och sen täckte hon in nya ytor av Birgitta. Birgitta stod fortfarande helt still. Lisa lät penseln vandra över Birgittas kropp ungefär på samma sätt som mina händer brukar röra sig. Först armarna, nacken och sen ner i en central linje. Penseln målar Birgittas små bröst med mjuka, korta rörelser. Hon arbetade sig upp från fötterna, vaderna och i cirklar så lät hon penselns mjuka del cirkla längs Birgittas lår, stjärt och ryggslut.

När musiken på nytt växlade tempo så tar Lisa Birigttas hår och drar henne neråt så att hatten ramlar ner på golvet. Birgitta står nu framåtböjd och jag skymtar hennes kön mellan benen. Lisa ställer sig snett bakom och låter sin pensel röra vid insidan av Birgittas lår och uppåt. Penseln nuddar lätt längs de yttre delarna och fortsätter sedan upp mellan skinkorna och sen i en brett penseldrag tillbaka till platsen mellan Birgittas ben. Musiken liksom andas och Lisa kastar plötsligt penseln mot mitt håll, tar av sig den vita rocken går i en cirkel runt scenen. Hennes starka ben skjuter från i varje steg och de tunga brösten rör sig i takt med hennes gång. Lisa är helt orakad och den mörka behåringen bidrar till den mustiga mystik som hon utstrålar. Plötsligt lägger hon sig på rygg och musiken tystnar.

Jag ser mig om i lokalen. Kanske för att se om någon annan applåderar. Men jag är ju ensam och kommer mig inte för att göra något. Inget mer än att släppa ärmstöden och knäppa händerna som om jag skulle be en bön.

Lisa berättar senare att just den här scenen var hämtat från en känd föreställning där 2 motståndare visade respekt och underlägsenhet strax före den avgörande striden. Birgitta berättade att just här var hennes upphetsning som starkast. Hon hade varit nära att tappa koncentrationen vid Lisas beröring och sedan stå där mitt på scenen med lätt särade ben helt öppen mot publiken hade inte gjort att upphetsningen trappat av utan tvärtom.

När musiken startade igen befriades Birgitta äntligen från hennes position och hon och Lisa stod nu på var sin sida av scenen. I takt med musiken tog de nu steg för steg mot varandra. Birgitta, minst huvudet längre,, armarna knappt rörliga och med en profil som utstrålande underkastelse och sprödhet. Lisa, mer bestämd i sina steg och med pendlande armar och knuta händer. De ställde sig tätt mot varandra och stod så i flera minuter.

Det var knappt att jag noterade det, men Lisas hade lagt sin vänstra hand runt Birgittas midja och den högra handen hade hon lagt över Birgittas bröst. Det såg ut som hon höll hårt och beslutsamt. Plötsligt darrade Birgitta till och ramlade ner på knä. Lisa måttade en örfil som inte träffade, men som fick Birgitta att snurra ett halvt varv. Lisa tog ett kliv mot scenkanten och sträckte sin arm upp i luften. Hon blickade ut över stolsraderna och såg ut som en amazon som just fällt sin värsta antagonist. Som visat för sitt folk att hon fortfarande var deras ledare.

Det ironiska var att Lisa berättade att det egentligen var tvärtom. Ofta var det Birgitta som var den dominanta av dem och Lisa den lekfulla, olydiga. Kanske var det därför som de spelade varandras roller så bra. Hopkrupen där på golvet såg Birgitta hjälplös ut. En kvinna som väntade på den slutliga domen. Som väntade på den slutiga attacken.

Den slutliga attacken kom också. Lisa ställde sig bakom Birgitta som försökte krypa undan. Med båda händerna drog Lisa Birgitta mot sig och de utförde sin slutscen där Lisa hade vunnit hela Birgittas kropp. Med maskulina rörelser erövrade Lisa den underlägsna kroppen som nu bara väntade på att få ta emot all den njutning som Lisa ville ta för sig av.

Birgitta berättade att hon innan hon träffat Lisa hade svårt att nå de där riktiga höjderna och att det hämmat henne i hennes relation med sin man och även med sig själv. Med Lisa hade hon känt att hon vågat mer och också hittat nya stigar av åtrå som först skrämt henne, men som hon sen med allt mer iver valt att förirra sig i.

Det var också Birgitta som plötsligt började vrida sig och av hennes tunga andning förstod jag att hon var nära. Lisa hade nu begravt sitt ansikte mellan Birgittas ben och med kraft höll hon i benen så att Birgitta inte röra sig bort från henne. När Birgitta till slut kom i en kraftig orgasm så skrek hon högt och rakt ut. Hela hennes orgasm kändes där jag satt och jag nästan tappade andan när Lisa bryskt sköt henne åt sidan. Birgitta skakade där hon låg på sidan med benen högt uppdragna och sen la hon sig på mage. Totalt utmattad.

Jag kom på mig att jag ställt mig upp och mina händer höll hårt i stolen framför. Jag fick en märklig känsla av att jag ville springa upp på scenen och bara hålla hårt i Birgitta. Men jag sansade mig och fick istället se Lisa som helt oberörd nu ställt sin ena fot på Birgittas rygg. Hon demonstrerade sin seger och det kändes som finalen. Men finalen kom några minuter senare. Lisa lät nu sina fingrar leta sig in i hennes inre och till den sista symfonin tog hon sig själv mot sin egen rand. Och som hon gjorde det. Med helt öppna ögon som tittade rakt fram. Rakt ut i bänkraderna så fokuserade hon all sin energi och kraft för att få sin egen belöning. Hon stod nu bredbent över Birgitta och med båda händerna tryckta mot hennes kön så kom hon så kraftigt att hon tömde hela sin utlösning över Birgitta. Hon stod kvar en lång stund, men hennes ben blev så kraftlösa att hon nästan steppade för att inte tappa balansen.

Med varsin kopp te satt vi nu i en av logerna och intervjun skulle starta. Jag hade ett tjugotal frågor med mig, men hade fått stryka en del av dem efter den här starka föreställningen. Istället började jag med att fråga:

- Vad vill ni berätta för publiken?

Intervjun fortsatte och det blev mer som ett resonemang. Vi kom fram till att deras berättelse egentligen inte kan berättas, den måste upplevas. Jag har precis upplevt den och nu... ja, nu har jag försökt berätta den. Den här föreställningen kommer aldrig att annonseras. Det finns inga biljetter att köpa. Men den behöver samtidigt ingen stor teaterscen. Det var både Birgitta och Lisa överens om. Jag vete tusan. Det var i alla fall min största upplevelse i en teatersalong.

TB, rad 4, stol 59.