Jag förstår all hennes längtan

Jag vet inte vad som är sorgligast... Killarna som utnyttjar den unga tjejen sexuellt eller tjejen som tror att uppmärksamheten är värd något. Kanske är det föräldrarna som inte lyckades med det som föräldrar måste lyckas med. Att ge kärlek.

Det jag vet är att jag tagit del av en väldigt stark berättelse och det är inte den jag ska berätta. Det är inte min roll och det är heller inget jag kan sätta mig in i eller förstå. Det måste man ha upplevt och jag hoppas, hoppas att det är väldigt få som har gjort det. Men jag vet att hon inte är ensam.

Hon faller i gråt.

Jag får hålla om henne. Hon skriver efteråt att hon uppskattade det. Jag skriver efteråt att jag är tacksam för det.

Hon är ingen svag tjej. Inte nu. Tvärtom har hon visat att hon klarar sig bra, helt på egen hand. Och hon har fått en livskamrat. Hon har fått ett barn. Någon att ge all den kärlek hon aldrig fick. Hon har gjort karriär. Gör det fortfarande. Hennes vänner hjälper henne att lägga pusslet. Vardagspusslet. Jag tror att hon har kämpat och hon har lyckats. Men allt är inte läkt. Tiden har nog inte funnits. Männen har inte förstått. Hon kanske heller aldrig har berättat.

Hon öppnar dörren. Ansiktet känns bekant. Det matchar texten och rösten. Ljust lockigt hår och vackra ögon. Hon ser väldigt nordisk ut. Men de vackra ögonen är faktiskt är lite sneda. Precis som mina. Hon säger att hon är nervös.

Den modernt inredda lägenheten känns välkomnande. På flera stället har hon ställt ut brinnande ljus. Hon är längre än mig.

Vi sätter oss ned. Jo, förresten. Jag gav henne en kram direkt i dörren.

Hon serverar Ramlösa som hon tar ut från det moderna stålfärgade kylskåpet. Vi pratar. Vi lär känna varandra som människor gör första gången. Ändå vet vi ju redan så mycket om varandra. Vi har bara inte setts.

En stund senare har hon lagt sig naken i sin säng. Sovrummet är nedsläckt, men eftermiddagsljuset letar sig in genom vädringsfönstret och värmeljusen skapar ljusa behagliga ljussken. Jag lägger en stor vit badhandduk över henne. Det finns tre. Täcket och kuddarna ligger hopvikta på en stol. Hon har förberett precis som hon skrivit.

Under den lugna massagen kommer hon in i andningen. Jag är varsam, experimenterar ingenting. Känner heller ingen egentlig respons från hennes kropp. Jag känner hennes andningar, men inget mer. I början ser jag att hon inte stängt sina ögon. Blicken ser tom ut. Eller fokuserad...

Det är först när hon ligger på rygg och mina händer får vandra över hennes bröst och mage som jag märker det. Det är så oförklarligt. Men det är lite som dörrarna i sience fiction filmer.

Jag lägger min hand över hennes bröst och hjärtat öppnar sig. Jag lägger min hand över hennes mage och jag känner det hon har kvävt i så många år. Jag lägger handen över hennes kön och jag förstår all hennes längtan.

Här startar dialogen. Eller så fortsätter den. Den dialogen hon sökte. Som jag sökte. Händerna rör sig i takt med hennes andning. När den tappar rytmen får händerna återgå från sina fria vägar. När andningen är tillbaka förirrar de sig igen. På egen hand.

Tiden står still (men ni som läste förra inlägget vet att den tickat på).

Jag ställer mig på knä mellan hennes ben. För första gången betraktar jag henne. Hela henne. Hon är väldigt vacker. Det guldlockiga håret, ansiktets fina linjer och den starka, men ändå mjuka och livliga kroppen. Som berättat så mycket. Som lyssnat. Jag hör hennes andning. Andningen som jag vet att hon håller i hårt och som blivit hennes trygghet. Som en hjälpande hand i steget över spången.

Hennes ben är särade och hon vet vad som kommer. Hon väntar på beröringen. Hur känner hon sig? Vad förväntar hon sig? Någon som vill använda henne? Någon som väcker henne, tar henne därifrån? Hon kämpar med sin andning och jag smeker henne mjukt, långsamt utanpå, runtom. Jag känner hur hon börjar våga tro. Hur allt annat trycks bort och hur tilliten till sin egen njutning börjar ta över. Jag kysser henne och låter mina läppar röra vid henne.

Men andra handen på hennes mage låter jag mitt finger lägga sig mot hennes öppning. Bara ligga där alldeles stilla och följa hennes andning. Med små, små rörelser låter jag fingret ta sig millimeter för millimeter in, stannar och känner att hon är med. För varje andning kramar hon mitt finger.

Jag böjer mig ned och låter mina läppar och tunga möta henne och jag tar in hennes mjuka, våta i min mun. Jag rör fingret i långsamma rörelser uppåt och mot mig. Hela tiden djupt i henne. Andningen brister och hon låter njutningen ta över. Hon kommer i en första knapp märkbar våg och sen en större som får henne att spänna hela kroppen. Gråten kommer samtidigt.

Kom säger jag. Kom. Hon vänder sig och lägger huvudet på mitt bröst. Jag håller om henne. Precis så här skulle jag kunna ha legat till gryningen. Men vår tid var ute för den här gången.

För den här gången.

TB