Söndagen den 12 okt: Mjuka händer över hud

Det står 76 inlägg när jag loggar in för att uppdatera min blogg. 76 inlägg! Det är fasen inte dåligt av en nybörjare i denna digitala, publika dagboksfenomen som kallas blogg.

Men det 77:e inlägget är skrivet av en fantastisk kvinna som jag äntligen fick träffa idag. Vi har haft kontakten ett tag, pratat och också träffats och fikat. Vi skulle ha träffats förra veckan, men möjligheten försvann. Nu idag fick vi möjligheten.

Den här kvinnan är väldigt speciell för mig. Hon och jag har pratat om att skriva tillsammans, kanske kommer vi att låta publicera det vi skrivit, kanske vågar vi göra det fullt ut... Idag fick jag läsa en del av det hon skrivit. Det var en märklig känsla... inspirerande och som att verkligen få lov att läsa någon annans dagbok. Hon skriver som jag om sina möten, men också om egna betraktelser.

Nu ska jag inte ta mer plats. Här kommer hennes berättelse om vårt möte idag. Det damp ned i min inbox precis efter Söndagsmiddagen.

Mjuka händer över hud

Doften från massageoljan ligger fortfarande som en dimma över mitt rum. Den sitter kvar i min hud och min kropp känns behagligt tillfreds.
Jag har fått massage förut, i olika former, dels den lite hårdhänta som kiropraktorn ger mig efter en stunds lidande knäckningar och justeringar. Dels den sorten som ges vid en spa-behandling. Den jag idag fått ta emot var av helt annat slag och kan inte jämföras med de tidigare.

Skillnaderna är många. Men det som så här i efterhand slår mig är den totala njutning jag kände, den totala närvaron av mig själv och mitt eget inre. Att slappna av och ge sig hän utan att behöva känna att jag ska ge något tillbaka.

Vårt möte var förutbestämt, men jag hade nog inte tänkt att de skulle ske just idag. Jag trodde att vi bara skulle prata om vårt skrivande, att ta en fika och sedan skiljas åt. Men när han sen sa helt rakt att han ville massera mig, så tvekade jag inte en sekund. Det enda jag ville var att ta en dusch innan. När jag kom ut från duschen var ljusen tända, handdukarna låg på min säng och jag blev tillsagd att lägga mig på mage och börja andas lugnt. Lättare sagt än gjort, förväntningen och nyfikenheten hade fått upp min puls rejält. Men med mycket viljekraft kom jag in i ett lugnt tempo och när han äntligen började lägga sina varma, inoljade händer på mina vader så var jag snart i fas med min andning. I början kunde jag inte riktigt släppa tanken på vad som skulle komma härnäst, var skulle han massera? När han nådde fötterna var jag orolig för en stund att det skulle kittla, men har förmågan att koppla bort det och lyckades. Istället njöt jag, njöt, njöt. Varje cell och nervända fokuserade på det jag upplevde och skickade signaler till det centrum som framkallar gåshud av välbehag.

Någonstans mitt i grenslade han mig, satte sig över min rumpa och jag slogs av tanken att jag skulle känna någon form av upphetsning och var på väg att börja svanka, rent instinktivt. Men slog bort tanken lika fort när jag kom ihåg att det var MIN njutning det handlade om. Att han njuter av att ge utan att få tillbaka är fortfarande för mig en förvirrande tanke, eftersom jag så gärna ger tillbaka, eller rent utav ger utan att få tillbaka. Men nu var det inte så, fokus på mig igen! Var tvungen att samla tankarna några gånger, koncentrera mig på andningen och låta hans händer smeka min närhetstörstande hud.

Efter vad som kändes som en evighet var det dags för mig att vända mig om, jag fick sitta i hans famn, hans andning kittlade vid mitt öra och för en stund kände jag total harmoni med honom. Full tillit för en man som jag bara träffat en gång förut. Hans fingertoppar smekte mina bröst och de svarade mot hans beröring, för en stund fick den förut lugna andningen ett annat tempo, lite mer stötvis för att upphöra för en kort stund och sen gå över i den lugnare takten igen.

Jag förstod snart när jag lagt mig på rygg att den delen av massagen som jag sett fram emot mest närmade sig, jag fokuserade än mer på det jag kände, hade lite svårt först efter som situationen plötsligt var väldigt utlämnande, men så slog det mig, att det var ju det här han ville ge mig, att det var det här han ville att jag skulle få uppleva och han uppleva med mig.
Hans fingertoppar gled retsamt och försiktigt i min skåra, som om han delade på några ömtåliga kronblad, fukten som sen fördes dit av hans tunga blev som daggdroppar på blommans knopp. När han sen sög in den så kände jag inget som helst tvivel på att jag skulle komma, men höll igen för att få känna ännu mer. Det blir så mycket skönare då, om jag bara kan hålla tillbaka lite, lite en kort stund. Hans fingrar gled in i mig utan minsta motstånd och det var nästintill omöjligt att hindra orgasmens framfart. Strax därefter kände jag vågen komma rullande, om och om igen, i olika styrkor och kraft. Slutligen tog jag tag om hans huvud, drog mig bort från honom för att visa att jag inte orkade mer. Kunde inte ta emot mer just då, för känslan var nästintill övermäktig.

Vad han sedan gjorde kommer jag knappt ihåg, hela huvudet och kroppen var liksom upplöst och jag väntade bara på att få tillbaka andningen igen. De tända ljusen brann fortfarande när han satte sig på min sängkant, med en munk i ena handen och ett glas mjölk i den andra. Vi pratade en liten stund, om vikten av att bli berörd, att få smekningar och känslan av hud mot sin egen hud. Utan det kan det ju faktiskt vara så att man till slut dör, om inte annat så dör man själsligen.

Sedan lämnade han mig för att ge sig iväg mot en söndagsmiddag, det kändes inte konstigt på något sätt att bara få ligga kvar och njuta av efterdyningarna. Fortfarande kunde jag känna de mjuka men samtidigt kraftfulla händerna på min kropp. Doften från oljan kommer imorgon bitti ge mig ett leende och känslan av det jag upplevt kommer att följa med mig hela dagen. Tänk, det vore alla människors rätt att någon gång få uppleva detta.

Tack ”du mörkögde vackre”.